Har du nån gång känt dig ensam även om du är mitt ibland folk?
Jag tror det är ganska många som har gjort det.
Jag har gjort det, jag gör det ofta.
Jag kan vara i ett rum fullt av vänner och bekanta och det känns som om världen är tom, som om man var den enda mänskan på jorden, som om det inte fanns någonting som kan ta bort den känslan. Man känner sig helt hopplöst ensam! Det är så det börjar och när det väl har kommit igång så kommer resten! Jag börjar känna mig instängd, som om jag sitter inlåst i en liten fängelse cell och aldrig slipper ut! Alla dåliga saker jag varit med om spelas upp framför mig! Alla hemska kommentarer jag någonsin har fått skriker i mitt huvud om och om igen! Det känns som om allt jag har gjort i mitt liv har varit hopplöst, både bra och dåliga saker, som om allt jag har gjort inte betyder någonting! När det händer vill jag bara stänga öronen för att slippa höra allt men det går inte, för att det inte kommer utifrån, det kommer inifrån!
Det är hemsk känsla! Jag hatar den känslan! Fullständigt! Och jag vet inte hur jag ska göra för att känslan ska försvinna.
Det är bara en gång som jag inte har kunnat kontrollera det så att folk har märkt, och jag flippade totalt ur! Jag vill aldrig att det sk hända igen!
Men det finns tiotals gånger som känslan och alla skrik och röster har kommit upp i mitt huvud, utan att någon har märkt det. Då har jag kunnat bli tyst och undandragen men jag har lyckats kontrollera det.
Och nu har jag fått nog! Nu tänker jag inte ha den känslan mer! Nu räcker det!
Så jag har funderat lite på hur jag ska göra och det här har jag kommit fram till:
- Var glad åt andras lycka!
- Var glad över bra saker som händer mig!
- Ta inte ett misstag eller ett misslyckande som om hela världen just rasade, vi gör alla misstag nångång och alla misslyckas vi nångång!
- Ta emot komplimanger! Riktigt påriktigt ta emot, säga 'tack' och verkligen mena det, ta in komplimangen och hålla den där!
- Strunta i om folk säger något illa om mig, om det är så de tycker, så får de tycka så bäst de vill! Har de inte mage att komma och säga till åt mig vad jag har gjort fel eller vad som stör dem eller, whatever, så är det deras problem och inte mitt!
- Ta hand om mig själv! Både fysiskt och psykiskt, äta, sova och träna så att kroppen mår bra och ta hand om mina tankar så att huvudet får mår bra.
- Sluta att övertänka och analysera allt som händer runt om mig!
- Inte blanda mig i andras problem, kommer nån till mig och vill prata, that's fine, men jag kommer inte att blanda mig i eller fråga runt och ta hand om andras problem, det är deras och jag har inget där att göra!
Det är klart att vi alla har dåliga och bra dagar ibland och det är helt okej, vi kan vakna upp på fel sida av sängen och vi bara fräser åt alla som kommer nära.
Men alla dagar är inte dåliga och hemska. Ta vara på de bra dagarna och tänk på dem när en dålig dag bestämmer sig för att komma fram!
Det ska jag försöka med åtminstone!
Ta hand om er!
